Reseguiden

En blogg där jag allt som oftast delar med mig av en del av det som händer i mitt liv. Vissa saker utlämnas dock om det är av privatare karaktär. Kommentarer som är anonyma och där avsändaren inte kan identifieras kommer att avvisas. Vi är bara intresserade av kommentarer där avsändaren öppet står för sina åsikter utan att gömma sig bakom alias/anonym med mera.

Ett steg för mycket

Dikter Permalink0
För stunden så ligger jag i sängen och hoppas på ett mirakel, eller två,
fast utsikterna inte är goda får man väl hoppas på det ändå.
Ett steg för mycket och man är helt matt,
även om nära och kära kanske frågar, hur är det fatt?.
 
En lösning till ett bättre liv är ett sundare liv får man hoppas,
sen om man gör en överträdelse för man väl stoppas.
Jag vill att du lämnar mig ensam,
jag vill ingen ska se allt, samla damm.
 
Ett steg för mycket åt fel håll har man tyvärr vandrat,
och det är hitills ingen som har klandat,
Förklaringen vet jag vad det beror på,
nu måste jag ta en sundare väg att vandra, trots den är grå.
 
Tyvärr så har gått mycket i blindo men nu säger allt stopp,
man får ta och lyssna så man i alla fall får ett hopp.
I skrivande stund kan jag knappt skriva en bokstav till,
men det viktigaste har jag fått ut, läs om ni vill.
 
 
 
Skriven 2018-02-22

På vintern...

Dikter Permalink0
 
 
På vintern så är det snö framförallt,
men också att det blir så kallt.
Snö kan vara väldigt kul,
men också orsaka så mycket strul.

 
Ibland är det regn, hagel och lite snö,
men framförallt längtar man så till tö.
Solens strålar smälter snön till slask,
man hoppar över en pöl och så plask.

 
Får hoppas att sista sidan snart har vänt,
att ingenting av det negativa har hänt.
Lugn och ro vill man ha ibland,
dock ej när nån typ sätter hjärtat i brand.
 
 

Ett stort eller litet steg (en känslomässig resa)

Dikter Permalink0
Ett stort eller litet steg
(en känslomässig resa)
 
 
Ett stort eller litet steg kanske man tar,
det beror på hur situationen man har.
Fina vänner som bryr sig och stöttar en,
oavsett hur livet ser ut som kommer sen.
 
Ett stort steg är att öppna sig ,
för vänner man litar på och övriga nej.
För mig så är varje dag ett nytt kapitel i en bok,
som man inte ska se tillbaka på då är man inte klok.
 
Hitills så finns det ingen som vet om min smärta,
återstår att se om jag vill släppa dem tankarna från mitt hjärta.
Vissa vänner kommer och består,
medans andra dem vänder och går.
 
Ett litet steg att inte våga be om hjälp och man faller handlöst ner.
Det är som att klättra i berg utan säkerhetslina och så händer det mer.
Livet är inte guld och gröna skogar alla dagar,
men i mitt innre är det mig själv jag jagar.
 
Är det något som jag idag är glad över så är det två speciella vänner,
som jag inte på något sätt vill förlora, och som jag vill träffa mer av,
Det är så svårt att skriva i text vad man känner,
men än så tänker jag inte ramla överbord och ner i ett hav..
Till top